Etikettarkiv: vilsen

Jag trodde döden

Jag trodde döden var långt borta. Hon visa att hon fortfarande existerar. Ironiskt. Men döden känns nästan mer levande än alla liv jag springer förbi varje dag.

Den andra sidan.
Tankarna på vad som finns där och att någon skulle dit, får mig att känna mig mer levande än någon annan. Världen som jag ser den försvinner och allt blir en enda stor känsla av liv, och rädsla över att inte få ha den kvar.

Döden är starkast.
Även om hon inte är här för att be någon ta farväl. Väcker hon ändå alltid samma starka känslor av hennes uppenbarelse. Det finns inga mellanting, allt eller inget, inga nästan.

Efter hennes närvaro finns mest oro, tårar och kärleken kvar.

När jag släpper kanten växer vågorna

Lycka och närheten till någon annan. Saknaden av någon annans närhet. Ångesten efter impulsen.

Vissa känslor är dubbla och av slutet, blir verkligheten inte den sanning fantasin visade mig. Kvar är ett raserat kaos.

Vissa känslor går i vågor och vid de små mellanrum som vågorna skapar, finns rädslan av att ha tappat det ända jag ville känna. På vågen. På de vita gässen är närheten så stark att jag aldrig vill släppa.

Det går i vågor. Vågor jag inte kan styra. lika fort som jag släpper kanten blir vågorna alltid större och kraftigare. De bär mig till ställen jag aldrig varit vid. Till nya vägar som jag inte behärskar.

Tvivlaren

Ja, det skulle kunna vara mitt verkliga namn. Jag tvivlar ständigt på mina egna handlingar. Sällan inför andra, jag tror aldrig det skulle hända. Åtminstone inte på det här viset. Tvivla på att kliva över mina rädslor, att praktiskt steg för steg ta stegen för att i ensamheten snabbt backa och starkt tvivla på allt som där och då kändes så rätt.

Det sägs att man bygger murar genom olika rädslor eller tidigare erfarenheter som inte riktigt gick som önskat. Det ända sättet att komma över dessa murar är att gå rakt igenom dom och konfrontera de som muren byggdes av.

Jag klara bättre och bättre att med ansträngning gå igenom murarna, ni borde kalla mig trollkarl! Men när tankarna får fritt spelrum och ingen utom tankarna själva får andrum, blir tvivlet en verklighet och verkligheten en drömbild. Jag slutar lita på mina egna känslor och utgår från att det inte kan stämma. Det logiska säger att murar inte går att tränga igenom, ändå görs det hela tiden…

Sommarbilder från Viby

Tre bilder

Här finns tre bilder som togs under en Söndagskväll i Juli. Även denna gång hittade jag inte det naturreservat jag letade efter. Åkte ett par mil för att se om man hittade det jag sökte . Men ack nej, det var svårare än så. Jag fick nöja mig med att springa ut på en av alla åkrar jag passerade med bilen för att få någon bild alls.

Detta blev resultatet

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=545462342180595&set=a.403960682997429.91073.292541324139366&type=1&relevant_count=1

Kramens trygghet

Klarar inte att hantera det sociala nu. Jag får panik av att ens tänka på att gå ner och umgås.

Kan vara en trötthet sedan en tid.. Jag vet inte. det ända jag vet är att jag vill bort för att paniken och klumpen i magen ska minska, tyna bort..

Dagen har varit helt underbar samtidigt har den tärt otroligt mycket. Starka känslor åt båda många håll, tillsammans med en trötthet går knappt att hålla balanserad. Disträ och med bekymrad min har jag gått större delen av dagen. jag kan inte säga att jag tänkt så mycket alls.. Jag har känt, Jag har känt så mycket, så mycket att jag bara vill brista.

För vem ska jag brista? För alla, för ingen?
Vill bara ha en varm kram, de gånger en kram kommit idag har jag inte villat släppa. Bara hålla kvar. Känna värmen, den där värmen som sprids, och visar på vilken otrolig värme personen du kramar har möjlighet att ge dig. I sekunder känner jag den där tryggheten, tryggheten där jag bara skulle kunna släppt allt. Som lika fort försvann.