Etikettarkiv: skrämmer

Det där lugnet skrämmer mig.

Finns jag om ingen annan ser mig? Om ingen annan ”Gillar” min existens, är jag då fortfarande värd något? Missbruket av att behöva synas är en stress. Den där intresseklubben som allt för ofta brukar anteckna saker, tog för många år sedan över mitt liv. Jag går rutinmässigt in på sociala medier för att få reda på något fantastiskt onödigt. Något som inte kommer att tillföra mitt liv något gnutta vett alls. Det ända är att det för stunden stillar begäret av att veta allt, och att möjligen hunnit blivit bekräftad sedan sist jag var inne för 20 minuter sedan.

Självfallet är både du och jag precis lika värdefulla oavsett vad cyberspace hävdar. Mitt beteende och mina tankar tror tyvärr att verkligheten är en kopia av Facebook, bekräftas du inte finns du inte.

Jag vaknar, det är tyst och mörkt i rummet. Allt är behagligt och lugnt. Det skrämmer mig. Jag har troligtvis inte, men kanske, möjligen missat något (o)viktigt i min andra verklighet. Jag vill ligga kvar, njuta av stillheten. Jag vet och kan mitt eget bästa. Mitt begär av ”kontroll” och abstinents av att intresseklubbarna ohämmat tar emot min åsikt utan eftertanke, tar däremot över och jag loggar in, loggar ut från verkligheten.

Det skrämmer mig att lugnet stressar mig. Det skrämmer mig att mitt beteende vill veta saker jag inte vill veta. Jag vet mitt eget bästa. Jag vill, men klarar det inte. ”Om någon vill mig något viktigt så ringer dom” Vart försvann den mentaliteten? Handlingen är fortfarande fullt genomförbar. Ingen har tagit bort ringfunktionen, de har däremot lagt till många andra saker.

Jag har med andra ord dumförklarat hela min bekantskapskrets med det här förhållningssättet. Mina tankar tror att ingen jag känner kan slå mitt nummer och trycka på den stora gröna ikonen/knappen.

Jag skräms av att inte kunna styra mig själv.