Etikettarkiv: regler

Sagor

Ni är få. Ni är en minoritet jag inte kan köra över med sagor för att skydda mitt eget skin, och vrida vägen efter mitt eget tycke och smak. Jag har aldrig känt så stark ångest över att ha berättat en saga för någon. Ett så starkt samvetskval att hela magen vridit sig till en stor kramp som inte lossnar. Jag satt där med en saga och en verklighet.

Sagan som skulle stärkt mitt ytliga ego och släckt lustar som kommer som tidvattnet med ebb och flod. Översvämmar mig med lust och lämnar mig med tankar om varför och en stark tomhet.

Verkligheten ger mig krav. Krav på kontroll, ödmjukhet och tålamod.
Oavsett väg, är du värd all sanning. Konsekvenserna är mina att bära.
Vi är skuldfria.

De yttre rösterna

Varje gång du nämns ilar det en större våg av irritation genom kroppen. Jag gick, ni blev kvar och idag agerar vi båda mer positivt än de ca 168 dagar då vi sågs i samma rum. Från början bildades snabbt en bild som inte var dig till någon nytta. Jag gav dig chansen att visa mig motsatsen, och aktivt försökte jag varje dag hålla de yttre rösterna borta.

Vi var aldrig på samma våningsplan, vi var ofta i samma rum men på olika våningar. För varje handling jag värderar som misstag från din sida knackar rösterna sig närmare och mitt försök att ge dig möjlighet att visa mig din tanke bleknar sakta bort dag för dag. Tillslut brister allt, skyddsbarriären från rösterna slutar existera och strax efter känner jag hur min egen värdegrund skriker av frustration.

I 100 dagar har jag försökt ta hissen upp en våning för att påpeka att taket är för tjockt för att ett samarbetet ska funka. Men hissen fastnade altid på vägen och sjönk sakta tillbaka till min egen våning. Nu jobbar olika röster istället till din fördel. De nämner att du tagit hissen ner och lyckats öppna dörrarna med vissa svårigheter. Ibland åker hissen förbi våningen de andra är på. Men då tvingar du den att åka upp igen.

Jag ville förstå, tror jag… När jag kände att du var så långt ifrån mina egna värderingar och samtidigt försöka jobba mot samma mål, under samma tak, gjorde målet omöjligt att fokusera på. Jag såg enbart det jag inte ville se dig göra. Respekten för dig minskar och min självgodhet ökar. Jag är medveten om min oförmåga till samarbete. Det blev ett aktivt beslut av mitt omedvetna, när allt inom mig ville slå dig.

Jag ser de 168 dagarna tydligare för varje gång och jag vill aldrig tillbaka.

Fängslad

Med datum och uppgifter jag inte godkänt gjorde ni mig fängslad. Fängslad i sinnet, fängslad i utförandet.

Ni stoppade min förmåga att tänka, när ni sa ett icke godkänt när tiden rann förbi.

Ni stärkte min desperation, när ni underkände mig och sa att jag kunde bättre.

Jag kunde och kan mer än jag visade.

Jag protesterade!

När jag var tvungen, visade jag det jag kunde och gick vidare..

Ni var alltid lika chockade över var det kom ifrån. Det kom ifrån mig själv, jag var tvungen att visa på era villkor för att klara mig.

Det är samma sak idag som då. Är jag inte engagerad i det som händer, så händer inget. Kommer jag på något att skriva måste jag skriva det där och då. Fem minuter senare kan jag inte skriva. Känslan jag hade är borta och i känslan fanns också mitt tålamod att skriva..

En vän från den här tiden, fick läsa de utlåtanden ni gjort om mig i tre år. Han undrade vem det är ni förväxlat mig med. Det var inte jag som var på de papper han läste..

”Detta är ett nytt krig, det är fürern krig..”

Det liv vi lever, det liv vi tar för givet , det liv vi tar så självklart.

Det kan på bara dagar, veckor, månader helt förändras. Det som hände under andra världs kriget är inget som inte kan hända idag, vi har fortfarande krig, vapen, krigs stradegier..

Tänk på vad du gör, vad är dina värderingar? Är de mänskliga?

Din verklighet är grundad på din syn/värderingar av/i samhället, och inte vad massan ser. Rätt kan bli fel och fel kan verka så rätt. Det kallas manipulation. Det sker varje dag. Just nu inom konsumtion. I morgon? Vad vill de då att vi ska tycka?

Det känns så konstigt att se händelserna efteråt, uppspelade. Var det verkligen så det var?

Du är självständig tills den dagen du börjar läser nyheten, reklamen, medierna. De säger inte att du ska tycka, bara se deras redigerade verklighet.

Det brukar sägas att massmedia är den tredje stadsmakten. Utan propagandan tror inte jag det kriget blivit så omfattat som det blev…

**

Går människor i krig, finns inga lagar. Det är skrattretande att det finns text om krigföring.

Inget av de samarbeten och fredsavtal som finns idag är till någon hjälp om den som vill ha makten, gör allt för att ta den.

Ur filmserien: krigets unga hjärtan. ”Detta är ett nytt krig, det är fürern krig..”

Alla överenskommelser existerar enbart när båda sidor är närvarande.

Alla kan göra allt och vad de vill, det är inte förens de känner sig besegrade som majoriteten kan ställa dem tillsvars.

Med känslor
Staffan