Etikettarkiv: livet

Jag trodde döden

Jag trodde döden var långt borta. Hon visa att hon fortfarande existerar. Ironiskt. Men döden känns nästan mer levande än alla liv jag springer förbi varje dag.

Den andra sidan.
Tankarna på vad som finns där och att någon skulle dit, får mig att känna mig mer levande än någon annan. Världen som jag ser den försvinner och allt blir en enda stor känsla av liv, och rädsla över att inte få ha den kvar.

Döden är starkast.
Även om hon inte är här för att be någon ta farväl. Väcker hon ändå alltid samma starka känslor av hennes uppenbarelse. Det finns inga mellanting, allt eller inget, inga nästan.

Efter hennes närvaro finns mest oro, tårar och kärleken kvar.

Ont begär

Drogen du tar, beroendet du har som utmanar din livslust.
En attraktion som gör mig ont och utmanar stora delar av hjärtat. Känslorna vet aldrig vart de egentligen hör hemma utan staplar ständigt förvirrade runt i kroppen.

Varje gång du svarar känner jag starka dörrar som inte tänker brista. Varje fras är ett kommande piskade regn mot ansiktet. Trots kylan mot kinden kliver jag alltid ett steg närmre källan.

Du är mitt onda begär och jag tänker inte låta dig gå.

När jag släpper kanten växer vågorna

Lycka och närheten till någon annan. Saknaden av någon annans närhet. Ångesten efter impulsen.

Vissa känslor är dubbla och av slutet, blir verkligheten inte den sanning fantasin visade mig. Kvar är ett raserat kaos.

Vissa känslor går i vågor och vid de små mellanrum som vågorna skapar, finns rädslan av att ha tappat det ända jag ville känna. På vågen. På de vita gässen är närheten så stark att jag aldrig vill släppa.

Det går i vågor. Vågor jag inte kan styra. lika fort som jag släpper kanten blir vågorna alltid större och kraftigare. De bär mig till ställen jag aldrig varit vid. Till nya vägar som jag inte behärskar.

Aldrig ska du gå fri

Du kommer själv aldrig tillåta det. Du skapar ditt eget regn för att kunna fortsätta uppskatta solen. För varje problem som lättar från ditt liv skapar du en ny, och upplever varje problem lika stort som det förra. Du skapar en problematik av saker som annars skulle gå dig förbi. När problemen inte går att jämföra då blir det minsta, det största.

Hur gör man för att backa innan regnet öser ner?

Vi lever fortfarande i skogen.

Vi levde från början i en skog som levde och gav oss vad vi behövde.
Idag bor du i en natur, en skog som är manipulerad och skapad för att dina behov alltid ska kunna uppfyllas.
Du bor i en död skog där du har kontrollen.

Skogen du bygger består av samma grundstenar som den som fanns där från början. Det du gjort är förvandlingen och manipulationen.
Du är också Gud. Du har gjort åskan och blixten manuell och gillar du inte det du skapat jämnar du det med marken.

Du har förvandlat berget till en missil som med en handling kan utplåna hela din värld.

Vi har skapat en skog som Inte kan överraska oss och som står kvar vad vi än utsätter den för.

Träden och växterna är dock starkare. Låter du din nya skog stå orörd kommer den sakta ätas av den som var där först.

En sådan kraft har ingen förvandlat fram..

Frågor utan svar

När jag hittade den första jag på riktigt älskat, gav hon inget tillbaka…

Nu är det mycket fokus på vart jag vill vara framöver. Hur blir framtiden egentligen? Jag vet inte samtidigt som jag vet precis vad jag egentligen vill. Ovissheten är bara ett spel med mig själv. Att skapa kaos för omgivningen. Ska vara hal, ska inte gå att greppa.

Men längst inne finns önskan om att få älska och en familj.. Bara en! Relationen behöver inte hålla.. Bara jag får ett barn att älska! Jag har inget ord för det jag känner om relationer. Den är skräckinjagande. Skulle jag hitta någon som känns bra skulle jag flytta idag!

Allt annat är bara extra… Jag har uppfyllt det jag vill idag och allt som kommer nu är vara extra. Det går att prioritera om något annat kommer på vägen. Jag skulle ge allt för det. Så var och när kommer jag träffa dig?

Du trodde inte att jag kände något längre… Var jag verkligen så bra på att dölja alltid? Eller ville du inte se det?