Du var där

Jag ser dig lika tydligt varje gång. Det suddiga filtret försvinner samma stund som jag öppnar ögonen och jag ser dig tydligare än någon annan dag. Verkligheten.

Varje gång jag reser är du där utan brus. Allt är så klart och tydligt och det är lätt att leva. Det finns en vetgirighet på dig och jag är beredd på allt du kan komma att kasta på mig. Inget är omöjligt och jag är odödlig,


Igår var du här. Från ingenstans dök du upp och det var fantastiskt! Jag såg allting så tydligt. Allt som fanns runt omkring mig, det var så vackert. Det som ständigt är som en dimma framför mina ögon försvann och jag fick känna på allt. Känslorna var utanpå.

Aldrig ska du gå fri

Du kommer själv aldrig tillåta det. Du skapar ditt eget regn för att kunna fortsätta uppskatta solen. För varje problem som lättar från ditt liv skapar du en ny, och upplever varje problem lika stort som det förra. Du skapar en problematik av saker som annars skulle gå dig förbi. När problemen inte går att jämföra då blir det minsta, det största.

Hur gör man för att backa innan regnet öser ner?

Vill du hjälpa mig så var inte här!

 

Jag har bestämt mig för att försvinna. Men glömmer saker vilket gör att jag blir kvar mycket längre, många sekunder länge än jag vill..

Att jag inte kommer iväg gör mig irriterad och frustrerad. Jag vill inte prata, men blir tvungen för att inte fastna.

Paniken över att inte få vara själv hänger över mig fortfarande. Jag svänger in på vägen som jag vill ska vara tom. Det är den inte..

Precis innan mig sätt åker åtta andra hjul in på samma väg.

Det ska inte vara någon här! Det är aldrig någon här! Vad fan gör dom här.?. Jag vägrar att stanna. Fortsätter förbi där jag skulle få vara..

Ingenting funkar. Inte ens kläderna sitter bra längre. Inbillar mig någon sorts klaustrofobi av jakan och kavajen.

Tillslut ligger jag diagonalt genom hela bilen och det kommer något slag på sättet för att få ut någon frustration av all som blev nyss.

Avtagsvägen, 200 meter ifrån vägen. Där står jag.. Står bilen parkerad, Jag ligger i bilen..

När jag bestämt att vara själv vänder humöret på hundradelar.. Finns ingen menig att stoppa och förstå, reda ut.

Alla är i vägen, säger du något är du bara i vägen. Vill du hjälpa mig så var inte här! Jag kommer alltid tillbaka. När jag går måste jag få gå.

Känner lugnet infinna sig. Jag har inte rört mig utan ligger fortfarande tvärsigenom bilen. Jag slutar tänka. Ingen ser mig. jag finns, Inget mer. Bara finnas.