Etikettarkiv: förvirrad

Tvivlaren

Ja, det skulle kunna vara mitt verkliga namn. Jag tvivlar ständigt på mina egna handlingar. Sällan inför andra, jag tror aldrig det skulle hända. Åtminstone inte på det här viset. Tvivla på att kliva över mina rädslor, att praktiskt steg för steg ta stegen för att i ensamheten snabbt backa och starkt tvivla på allt som där och då kändes så rätt.

Det sägs att man bygger murar genom olika rädslor eller tidigare erfarenheter som inte riktigt gick som önskat. Det ända sättet att komma över dessa murar är att gå rakt igenom dom och konfrontera de som muren byggdes av.

Jag klara bättre och bättre att med ansträngning gå igenom murarna, ni borde kalla mig trollkarl! Men när tankarna får fritt spelrum och ingen utom tankarna själva får andrum, blir tvivlet en verklighet och verkligheten en drömbild. Jag slutar lita på mina egna känslor och utgår från att det inte kan stämma. Det logiska säger att murar inte går att tränga igenom, ändå görs det hela tiden…

En öppen kanal

Min frustration av det jag utsattes för hade en öppen kanal med mina känslor vilket gjorde att jag inte bar på det tunga då det på samma gång det kom in i mig rann ut i tårar, skrik eller båda.

Den kanalen stängdes av och konsekvensen var förödande för den som senare fick allt över sig.

Att bära på den frustration någon annan gett dig är inget annat än destruktivt och orealistiskt.
Samhället jag var på väg att växa upp i tillätt mig inte att visa hur ont jag hade. Jag fick inte visa det genom mig själv.

Jag skulle genom våld ge denna människa samma smärta som den givit mig, så som en spegel( gärna med förstoring).
Men det var oacceptabelt för mig att visa vilken smärta den gett mig med dennes val av ord.
Det var alltid det med få undantag.

Ord. Med ord skar dom mig blodig. Genom att inte acceptera min öppenhet gick orden djupare än de skulle behövt göra. Det dröjde inte länge innan en av mina förmågor stängdes för allmänheten och censurerades till enstaka vredesutbrott som ingen någonsin förstod källan var ifrån. De hade en fördröjning som kunde vara veckor långa.

Att i realtid visa att du är sårad är en värdefull förmåga, ratad av omvärlden och dömd till att sprida avundsjuka.
Du ska alltid svara: jag mår fint.
Du ska ta emot smällar av alla sorter.
VI skrev under din tystnadsplikt till och om dig själv
VI förlängde köerna till den lokala psykologen.

Det är inte omanligt att visa vad du känner, hur du mår.

Det är inte okvinnligt att inte visa hur du mår.

MEN. Båda är födda med tårar, till för att användas!
Du slår och sekunden efter se vad du skadat psykiskt. Skulle du då slå igen?

(2012)

Utan karta

Att tänka, ger mig många lösningar på saker jag inte förstår i mitt liv.

Till en gräns.

Jag befinner mig i kloaker och går framåt, vilket efter stund visar sig vara bakåt, höger blir vänster..

Kartan för hur allt hänger ihop är borta. Den försvann innan kröken, kröken där borta, lite ditåt för några timmar sen.

Jag springer runt och finner inget annat än ren skit.

Att lyfta blicken för nya sätt att se, existerar inte på kartan som inte finns.

Att ha någon som lyssnar, bara lyssnar. Öppnar upp en hel värd av möjligheter och lösningar. Fortfarande mina egna.

Skillnaden är att jag hör dom utifrån mig själv när jag pratar, jag säger allt i konkreta ord. Inte i tankar som ändras så fort jag tänker samma tanke igen.

Att själv tänka och att ha någon som lyssnar kommer leda dig mycket långt.

Får du andras tankar tillbaka finns det få problem du inte kan lösa med tiden.