Etikettarkiv: engagerad

”Detta är ett nytt krig, det är fürern krig..”

Det liv vi lever, det liv vi tar för givet , det liv vi tar så självklart.

Det kan på bara dagar, veckor, månader helt förändras. Det som hände under andra världs kriget är inget som inte kan hända idag, vi har fortfarande krig, vapen, krigs stradegier..

Tänk på vad du gör, vad är dina värderingar? Är de mänskliga?

Din verklighet är grundad på din syn/värderingar av/i samhället, och inte vad massan ser. Rätt kan bli fel och fel kan verka så rätt. Det kallas manipulation. Det sker varje dag. Just nu inom konsumtion. I morgon? Vad vill de då att vi ska tycka?

Det känns så konstigt att se händelserna efteråt, uppspelade. Var det verkligen så det var?

Du är självständig tills den dagen du börjar läser nyheten, reklamen, medierna. De säger inte att du ska tycka, bara se deras redigerade verklighet.

Det brukar sägas att massmedia är den tredje stadsmakten. Utan propagandan tror inte jag det kriget blivit så omfattat som det blev…

**

Går människor i krig, finns inga lagar. Det är skrattretande att det finns text om krigföring.

Inget av de samarbeten och fredsavtal som finns idag är till någon hjälp om den som vill ha makten, gör allt för att ta den.

Ur filmserien: krigets unga hjärtan. ”Detta är ett nytt krig, det är fürern krig..”

Alla överenskommelser existerar enbart när båda sidor är närvarande.

Alla kan göra allt och vad de vill, det är inte förens de känner sig besegrade som majoriteten kan ställa dem tillsvars.

Med känslor
Staffan

Åren som försvann

Ska jag räkna mitt liv i siffror, år, dagar, timmar, minuter, sekunder.. Eller i erfarenheterna som präglat den jag är idag.

Tid innehåller ingenting, det är många siffror som går runt i en stor oändlig åtta.

I gymnasiet sa min bror att tiden efter. De första åren efter skolan går alldeles för fort, och manade mig kanske att inte vara så irriterad över att tiden går för sakta till allt jag vill göra sen. För sju år sedan gick jag ut skolan ,och det kunde varit igår som brevet fanns i min handen, och alla rosor i blå-gula band runt halsen på mig.

Tiden är bara borta och jag känner mig inte äldre än då. På något sätt förändrad är jag inte heller, enligt några som följt med länge. Det ända skillnaden jag känner är mig själv. Jag har förändrats på många sätt, även om många inte syns på utsidan. Värderingar har ändrats, bytt plats, blivit starkare andra helt försvunnit. Jag har fått en bekräftelse från omvärlden att jag var och är den jag vill vara.

Världsvan, jag vill vara så självgod och säga mig vara världsvan idag. Erfarenheterna berättar att det är sju år och inte minuter sedan jag fick slutbetyget.

Jag är den jag vill vara, skrev jag nyss.. Jag har fortfarande blinda punkter som jag inte vet om, inte heller varför jag gör olika saker ibland.

Jag är sådär öppen och social som jag vill vara, och berättar det mesta för många. Trots det, blir en del överraskade över hur jag agerar efter flera år av bekantskap. Jag har med andra ord en förmåga att utan att tänka på det selektivt censurera mig själv, både i personlighet och ord. Jag kan inte uttala mig om detta skulle vara positivt eller negativt.. Det är dock mycket irriterande i vissa situationer, där jag tar föregivet att umgänget känner mig och ändå blir förvånade över mig.

Jag ska åldras av erfarenheter!

Det andra med tid, de verkar bara göra en skrynklig och vuxen..