Etikettarkiv: berättelse

När jag släpper kanten växer vågorna

Lycka och närheten till någon annan. Saknaden av någon annans närhet. Ångesten efter impulsen.

Vissa känslor är dubbla och av slutet, blir verkligheten inte den sanning fantasin visade mig. Kvar är ett raserat kaos.

Vissa känslor går i vågor och vid de små mellanrum som vågorna skapar, finns rädslan av att ha tappat det ända jag ville känna. På vågen. På de vita gässen är närheten så stark att jag aldrig vill släppa.

Det går i vågor. Vågor jag inte kan styra. lika fort som jag släpper kanten blir vågorna alltid större och kraftigare. De bär mig till ställen jag aldrig varit vid. Till nya vägar som jag inte behärskar.

Sagor

Ni är få. Ni är en minoritet jag inte kan köra över med sagor för att skydda mitt eget skin, och vrida vägen efter mitt eget tycke och smak. Jag har aldrig känt så stark ångest över att ha berättat en saga för någon. Ett så starkt samvetskval att hela magen vridit sig till en stor kramp som inte lossnar. Jag satt där med en saga och en verklighet.

Sagan som skulle stärkt mitt ytliga ego och släckt lustar som kommer som tidvattnet med ebb och flod. Översvämmar mig med lust och lämnar mig med tankar om varför och en stark tomhet.

Verkligheten ger mig krav. Krav på kontroll, ödmjukhet och tålamod.
Oavsett väg, är du värd all sanning. Konsekvenserna är mina att bära.
Vi är skuldfria.

Flickan i fönstret

Ser du floden som går igenom staden? Floden som äger ett dussintals stenbroar. En plats där gatorna och husen liknar ett gammalt Stockholm. Jäms med flodens båda sidor finns en allé med yviga träd, kraftfullt utslagna blommor, fina bänkar och folk som vandrar längs gågatan som följer floden bit ifrån kanten.

Jag ser en sorg i hennes ögon, en sorg som är så stark att jag ryggar tillbaka.. Masken hon en gång kunde hålla hårt och fast, har halkat, färgen är sprucken och man kan se rakt in. Hon var en flicka med skönhet och utstrålning. En flicka med drömmar. Hon ser mig inte, hon tittar på någon annan. Någon som hon tror kan ge pengar i utbyte…

Framför mig står fyra, fem män. De hetsar varandra, dom pratar på ett språk jag inte förstår.. Ett språk av girighet och makt över andra.. Trots att jag inte vet vad som sägs är det ändå omöjligt att inte förstå. De pratar om flickan.. Flickan i fönstret som en gång hade kraften till att drömma, kraften att leva. Det är obehag, jag känner mig förvirrad och illa till mods av tanken..

Det händer på riktigt… Jag var i Amsterdam för några år sedan och såg en kvinna, inte så mycket äldre än mig själv, sitta i ett fönster och förföra män utanför. Jag ser tydligt att det inte är “frivilligt”. Det som äcklade mig var de män som stod utanför på gatan.

Ekande steg

Jag går upp för få trappsteg so leder upp till den lilla allén mellan alla slipade stenar och där tornet i änden belyses av månsken.

Jag hör mina egna fotsteg alldeles för tydligt.

För varje steg dämpas trädens ljud av regn. Bara några få steg innan jag kommit fram har naturen blivit alldeles tyst och inte ens vinden hörs.

Jag hör inget förutom mina egna steg. Stegen låter inte som de borde låta..

Det låter som jag går i en stor sal där mina steg ekar mot dess storslagna väggar innan de rör vid mig igen.