Resultatet av sin raka motsats

Det här kommer bli en kortfattad summering av det tidigare inlägget som handlar om hur man precis skrivit på sitt drömjobb. 

Ca 10 månader efteråt sitter jag med ett ifyllt papper i händerna och väntar på att en sista sak ska få mig att kliva över tröskeln, och lämna fram min uppsägning. Jag klarar inte av den oro som finns inom mig när jag har en person runt mig. Vad som helst kan vara fel och du vet varken när var eller varför det händer. Två helt olika människor en som är.. och en som tror den är..  Att tro att man är det ena och det andra utan att förankra det i verkligheten bygger en självbild som inte är hälsosam för någon. Att samtidigt blunda för förändring är att hugga sig själv i ryggen. När man kan svara på allt som ”är fel” och samtidigt påpeka att det inte är personens egna problem är det största problem den personen och dess omgivning kan ha. 
Jag älska mitt jobb på alla sätt. Fick jag på det också ta fullt ansvar och en möjlighet till utveckling så hade jag förmodligen också inte haft tankar på flykten så väldigt nära. Jag hade heller aldrig utan att tänka på det, i reflex utryckt min ärliga åsikt om personalen som jobbar runt mig.
Jag önskar och väntar i detta nu enbart på att få skrivs på näste anställning..

Vad vill du säga?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.