Kategoriarkiv: Tankar

Psykisk

Alla vi vet dom tillfällen man vill hjälpa till, komma till undsättning.. trots tanken kommer man ofta aldrig hela vägen..
Jag kommer fram till Danderyds sjukhus och i min väntan på bussen upptäcker jag en man som provocerar en tjej sexuellt, genom att ta ner handen innanför sina byxor och samtidigt snacka om hur tjejen framför honom vill knulla och suga av honom, vad hon har för bröst m.m..
Innan jag hör vad han säger gör jag just så.. Jag tänker på att jag egentligen vill göra något. Men det tar två tre minuter innan jag verkligen börjar göra något åt saken!
Jag ber honom att sluta och gå där ifrån. Det ända han dock reagerar på är mitt tonläge i rösten, han blir väldigt rädd när jag låter arg.. Han får också utan att jag säger något för sig att det nog anmäls och backar bara därför.
Därefter testar han gruppen med fem kvinnor i medelåldern istället, vilket resulterar i att dom mycket snart lämnar platsen.
Så går han tillbaka till den han var på först.. men jag fortsätter stå i vägen. När hon gått iväg en bit bort flyttar jag mig och det tar inte lång tid innan han är tillbaka. Jag försöker få fram att det han gör är provocerande och att dom inte alls är med på hans idéer. Det ända som går in är att jag skulle vara arg och att vi kommer anmäla honom..
Tillslut får jag honom utanför dörrarna, vilket framsteg.. men så fort jag går in igen ställer han sig bakom henne utanför fönstret och tar på sig själv..
Jag är inte arg.. Snarare äcklad av honom och vill leka hjälte. En hjälte som fått tjugo adrenalinsprutor av sin egen kropp..
Jag lyckas faktiskt få bort honom efter en 15 minuter.. då min buss är påväg och jag inser att han ska med samma buss.
han tjatar om anmälan en stund sen tystnar han..
Vi kommer till Mörby där jag ser kön till bussen vilket har fem tjejer/kvinnor med sig. den här gången visste man bara vad som kommer hända.. Han börjar på en gång trakassera dom som sitter brevid. jag vänder mig om och hyschar honom vilket faktiskt hjälper, han blir i alla fall tyst.
När jag vänder mig om så sitter han vid någon som ser ut att vara väldigt inträngd. Jag går fram på en gång och säger precis samma sak som förut och han säger att dom känner varandra, När jag då vänder mig och tittar på den tjej han sitter bredvid skakar hon ganska kraft fyllt med huvudet.
Då får även bussen motorstopp mitt i en kurva, klisheartat men så var det faktiskt. vi gick ut och han satt kvar. Jag pratade lite med buss chauffören att hålla ett öga på han därbak. Sedan pratade jag med den han satts sig vid plus en bekant till henne. Dom verkade dock klara sig så jag gick där ifrån. Efter några tiotal meter vänder jag mig om och ser att han är påväg fram till dom i alla fall, så jag går tillbaka vilket resulterar i att han vänder och går åt ett annat håll.
Tjejerna från bussen följde med mig en bit hem i väntan på någon som skulle hämta dom lite längre bort. Vet inte om det ledde någonstans men en av tjejerna ringde faktiskt SL och förklarade vad som hänt, men av mig att döma lät det som dom inte förstod allvaret..
Efter att tjejerna åkt iväg var det bara för mig att knata hem till mig där jag nu sitter för att ventilera mig.
Jag kände mig förföljd hela vägen hem och fick nästan panik.  Nu när jag skriver är det fortfarande obehagligt och jag är inte förvånad om jag drömmer mardrömmar inatt. I vanliga fall tycker jag det är obehagligt att gå på natten själv, så nu när det inte är omöjligt att denna person följt efter mig hem så har jag ganska stora svårigheter att slappna av..
Om jag någonsin trott att jag var konstig, udda eller rent av vrickad på något sätt så är den tanken borta nu.
Jag för står inte riktigt hur en person som beter sig på de visset kan vara ute i det fria, själv.. (100 meter från psyket antar jag vi stod ju vid Danderyds sjukhus)
Det är mycket förståeligt att det händer saker när psykiskt sjuka kan hoppa på en buss bara så där och vandra omkring bäst dom vill.

Psykisk II

Gårdagen känns som den mardröm jag igår beskrev i min text. Känns som det inte hänt..
Vaknade med oro och undran om jag handlade rätt. Vad folk tycker.
Ju mer dagen vaknat och solen lyst. Ju gladare blir jag. Glad över det jag gjort och nu är jag riktigt stolt över mig själv.

Ola Lindholm

Det bästa jag någonsin läst av en person som av svenska medier ut sats för frihetsberövande.
Att skryta med sina gamla artiklar för att få någon som ni inte kan fälla att falla är rent av terror. Det finns väl något som heter trakaserier? Kan det vara så att pressen har immunitet från sådant..
Endast en person utan egen vilja skulle gå med på ert resonemang ni skrev till Ola. Ni skriver att har bör kommentera för egen vinning. Sanningen är att om Ola inget säger har ni inget att skriva, inget att basera er text på! Finns inget att manipulera. Det som skrevs i det mail han visar upp är inte en vänlig hand, det är fjäsk och du skryter om hur jävla bra du är på att skriva dina artiklar. Finns ingen vinning i att kommentera något alls.
Varför ge dig syre? När det ända du vill ha ut från det är en större lönecheck!
Sen kan man ju undra varför ni slår på Ola som hjälper oss att bygga upp barn och unga till bra personer..
Jag tycker att Ola gjort helt rätt och hoppas att han mår bra trotts mediernas alla kränkningar.
Ola är den första personen som jag läst gjort rätt. Han har inte sagt något och sedan gett ut sin version i ett inlägg som inte går att kommentera, BRA!
Efter det finns det inget att säga, han har skrivit sina egna ord. Hans version är ute och pressen borde ge fan i honom. Den storyn är borta och för er en förlust.
Vänlige Hälsningar
Staffan Ydrefalk

Fred

Vad är fred?
Ett påskrivet papper av två män som äger andra?
Gränser ingen vill ha?
Våld för fred är det vägen till fred?
Respekt för andras olikhet?
Är du till freds med dig själv? Eller plågas du av att inte tillhöra idealen?
Åsikter förändras dagligen och har ibland sina brister. Trotts det är idag detta min åsikt om Fred!
Två män med makt kan inte göra fred genom ett papper som har text och nya regler. Reglerna på pappret låter inte människor respekteras. Dom tystas istället ner.
Freds avtal är en snabb lösning för att slippa ta tag i det problem som kvarstår.. Utanför det rum där pappret ligger finns fortfarande samma respektlöshet som innan. Skillnaden är att dom bryter mot en lag, när dom vill ha fram sin åsikt.
Männen med makt dödar sitt folk genom att inte ge dom rätten till respekt och dialog. Istället kvävs dom till fred och upploppen blir istället explosionsartat mycket större.
Fred är respekten för människans olikheter och likheter. Pengar har gjort oss giriga, gränser har gjort oss makt galna.
Man vill ha allt och drastiskt sagt så vaknar ofta den i underläge med mynningen i pannan och hålls tillbaka med våld.
Om du spänner fast ett argt barn så vinner du ingenting. Oftast dubblerar du bara barnets frustration av att inte bli sedd och du får ett helvete tillbaka. Som vuxen är det ingen skillnad, vi är bara bättre på att dölja det och påföljden blir mycket dramatiskta uppror med våld och vapen.
Pengar var ett verktyg som värderade saker i handeln. Nu är pengar den ända ärvda handelsvara som går att leva på.
Pengar gör människan oförstående till sakers värde.
Här har ni en person som har bra åsikter och som jag förstår jobbar för att få en höjd respekt bland oss alla, olika som lika!
“När lamporna släcks är vi alla svarta” -kodjo Akolor efter ett av sina framträdanden.

Mitt Gamla stan 1800

Jag går ut från min port på Mose backe, svänger runt hörnet och ner till götgatan. Fortsätter ner i tunnelbanan och åker till Gamla stan. när jag går av så är det något som känns annorlunda. Jag får en mysig men samtidigt lite mystisk känsla i kroppen. Jag går igenom spärrarna och tar trappen upp mot det som nyss var ett mordert Mälartorget.
Det jag kommer upp till är ett torg, där det elektriska ljuset är borta och nu finns bara ett få tal små gatlycktor  som lyser upp det lilla torget. Det ligger ett täcke av snö på på backen och det är rimfrost på träden.
Jag är helt själv på torget utom en man som virrar omkring efter efter en plast att sova. Efter att ha taggigt in den nya verkligheten, fortsätter jag uppför Schönfeldts Gränd, svänger vänster på lilla nygatan. Längst bort på gatan skymtas Norrmalm på andra sidan vattnet.
När jag långsamt tar mig fram längst dom små gatorna får jag ett lugn jag aldrig tidigare känt. Gatan lyses nu upp av det fladdrande ljuset inifrån rummen som ligger längst gatan. jag går upp på Kåkbrinken, här är det mer rörelse och människorna har ett lugn och stressen som fanns för bara 30 minuter sen är helt bortblåst. Jag gå in i ett konditori där jag bjuder mig själv på en stor bulle med varm choklad. I hörnet av rummet finns en bokhylla full med böcker som jag snabbt letar igenom. Jag hittar boken om Oliver Twist, jag tar boken i handen, kryper upp i den pluffsiga fåtöljen mitt i rummet och börjar läsa samtidigt som jag njuter av den lugna atmosfären och min varma choklad. Runt torget utanför står handlare i stånd och säljer allt från söt saker till vantar & mössor

Scout

Jag tänkte skriva om mina minnen.. men det är som vanligt tomt när man vill tänka..
Åtgärd ett: gräver fram en trasig och lite förliten skjorta.. Det är min scout skjorta.
Förra gången, av en olyckshändelse hittade jag den i en av mina flyttlådor, då var det svårt. Det var svårt att vara lugn och inte låta mig bli allt för känslosam. Jag skämdes samtidigt lite för att jag faktiskt försökt avsluta min scout verksamhet.. Det är en stor del av mitt liv..
Alla mina bästa minnen är ett pussel av dom runt 16 läger jag varit på. Första lägret var på Vässarö -96. Jag var 9 år gammal, gullig och gjorde inte alltid som jag vart tillsagd. Nu är jag 23 år gammal, ledare för barn som är lika gamla som jag var på Vässarö -96 och som inte alltid gör som man säger. Ingen kan säga till mig vad en scout är.. för mig är det ett sätt att leva.
Lyssna på låten.
Den känslan, är den har jag på alla mina minnen som rör mitt scoutliv.
Stor & Svår slaget!
Nätterna, Lägerbålen, Busen, Folket..
Inget kan ersätta den delen av mitt liv.
Läger är min fristad! Något jag kommer att ha med mig så länge jag lever..
8 MONTHS AGO

Scarlett..

När det är något som får mig intresserad på något sätt, både positivt och negativt. Så blir det ofta så att jag vill skriva så mycket mer än jag får ner på papper. Jag tänker alltså fortare än jag hinner skriva. Det är därför det jag skriver här ibland kan verka osammanhängande.
  Om du skulle prata med mig vid just ett sådant tillfälle.. ja, då skulle jag i efterhand tycka lite synd om dig. Eftersom jag antagligen skulle köra över dig med allt jag vill få fram och skälla ut dig om du försökte argumentera emot mig.
Något jag skulle vilja skriva om är löpen i affärerna… Tidigare så skrev jag om soldaten som omkom i Afghanistan.. Vi fick även veta hur han dog.. Så kommer jag ner till affären där det stå på löpet: Hockeyspelaren sprängd till döds.
Jag blir bara frustrerad när jag ser det. Han jobbade som soldat inom försvaret vilket gör hockeyn till ett fritids intresse! Han är alltså inte en sportstjärna… Han var en soldat på uppdrag! Sen han sprängdes inte heller.. Just det är i och för sig relativt.. Men jag anser att om man sprängts till döds så har man ingen kropp kvar att nämna.. Han spräng skadades och dog som följd.
Nog om det annars får jag svårt att sova.. Kommer bara argumentera med mig själv annars..
Fick inga bilder redigerade idag, vilket betyder att jag kommer att ha fullt upp imorgon och på tisdag.
Woho! men men så blir det bär man flyr jobben..
Såg precis klar Iron man 2 här hemma på soffan. En riktigt bra film, i alla fall så var hans assistent riktigt snygg. Efter lite sms fram och tillbaka med Lina så kom det fram att jag var “blåst!” som inte visste att det var Scarlett johanssen (utmärkt till universums sexigaste kvinna). Detta måste vara ett bevis på att jag faktiskt inte läser Slitz eller liknande tidningar allt för ofta.. bra, dåligt.. Värdera själv!
Snygg är hon i alla fall. Jag fortsatte där efter Linas och min diskussion med följande: Om jag hittar en tjej med en kropp som Scarlett och med en schysst personlighet. Ja, då skulle mitt eviga letande efter en livspartner vara för evigt slut. Skulle hon inte ta emot mig med öppna armar, så står jag till tjänst som Scarletts alldeles egna privata stocker!

Pretty women

Jag kan inte annat än att känna mig glad när man ser slutet på Pretty women. Ja, enligt världen ska jag inge gilla filmer som Pretty women. Men hur ska de gå till? Den är ju bra.
Jag har senaste året kommit på mig själv med att jag älskar film i kategorin “drama”. Just för att den ofta berättar en för mig fängslande historia mellan två personer, Amerikan history X, Rain over me. Är två andra exempel på draman som verkligen får mina känslor att gå som en berg och dalbana!
Jag har hört att vänskap kan jämföras med ett förhållande med skillnaden att man inte ligger med sina vänner.
Jag tror nog.. nej jag vet att det stämmer, då jag haft lättare att få så mycket starkare band till mina vänner än jag haft med någon tjej jag träffat el. gått ut med.
  Dock vet man inte om det förens allt prövas eller setts på spel.. Hur kommer det sig att man inte tror på att man är älskad förens det är något som går galet i ens närhet? Det är ju bara konstigt…
Antingen så kommer jag bli tillsammans med en tjej jag redan känner.. eller så kommer jag träffa en till bästa vän. Ganska spännande att fundera över, eftersom det tar ju ganska lång tid att kunna släppa in människor som nära vänner..

Ekonomi kris

Trotts min förmåga att hamna i ekonomiskt förfall varje månad.. så lyckades jag idag få en av dom bättre dagarna på länge.
Snabbspolar vi lite, så fixade jag hemsidan tills jag var försenad till aktiviteten för världens barn.. Men de gick bra trotts försening. Sen svarade jag på ett mail från Rayan.R och började fixa till hans ca 60 bilder som han ska få tillgång till i början på nästa vecka. Samtidigt som jag pratade med Therese om när och var det kommer vara lunch.
Så efter en väldigt positiv förmiddag så avslutades den på ett lika bra sätt i en restaurang med en riktigt fin handburgare i sällskap med Therese och Lin som jag träffade på en kurs som facket höll i 2008, samt tre andra som var i deras sällskap.
Ikväll blir det FÖRST en dusch då jag luktar.. äckligt!
Sen blir det att gå till Ica och handla något gott att tugga på undertiden jag fortsätter redigera Rayans bilder. Där emellan kommer det nog finnas tid att zappa på TV:n också.
Om någon av er vet att program värt att titta på får det gärna framföras.

Svenska hjälte.

Jag är väldigt delad till att vi är i Afghanistan över huvud taget, samtidigt som jag vill åka dit som krigsfotograf.

Det är lätt att bli en hjälte.. speciellt i Sverige.. Det är bara att dö överallt utom i just Sverige! Hur gör Regeringen och Försvarsmakten när det kommer tillbaka 10 eller fler på samma sätt som igår? Blir det samma heder till dom? kommer dom få en lika personlig minnesstund och vara hjältar. Eller kommer dom bara vara offer och nummer i statistiken.. I Sverige är ett offer i krig någon som ingen kommer ihåg.
Vad är en hjälte egentligen? är det den svenska Falk? Den amerikanska Schwarzenegger? Eller en helt vanlig kille från Sverige som ville göra skillnad för människors rättvisa?
Jag gjorde värnlplikten 2007. 
Det som gjorde det outhärdligt var att dom konstant propagerade för Afghanistan. Att vi skulle söka och åka ner var en ren självklarhet. Vilket gjorde att man inte alls kände sig hemma om man var där av annan anledning. Mitt år bestod av att framföra en pansarterräng bil, en PAT 203. Mitt vapen satt fast spänt nästan 24/7 på förardörren i bilen. Vi fick veta att den var designad att klara av en fordonsminna, bilen skulle vara förstörd men att vi inuti skulle klara oss.
Dom som nu är skadade och soldaten som dog, satt just i en PAT 203. Det finns tyvärr många aspekter på hur det gick till, då dom inte sagt så mycket om händelsen. Men varför fick vi i värnplikten veta att den var säker? Det som skulle vara en stor miss och garanterat uteslutet i detta fall är om vagnschefen haft takluckan öppen under framryckning. Vilket han inte borde haft då dom åkte fram för att vara understöd och var i anfall.
Jag var stridsfordonsförare på PAT 203
Det som gjorde att jag faktiskt ändå var på väg att söka till Afghanistan var nyfikenheten på nya människor, jag ville och vill fortfarande veta hur människor är inombords. Jag vill känna människor på djupet.
Hade jag sökt hade det inte varit på grund av följande: skjutgalen, MÖP el för att hjälpa andra. Det hade varit för att få en egen version på hur det är där, hur människor är, hur mentaliteten är.
Vi träffade soldater som varit på missioner förut. För att få en uppfattning om vad det var dom ville skicka oss till. Dom ända frågor som jag ställde och fann mig intresserad av var hur dom själva upplevt det, vad dom kände hur var det när dom kom hem..  Jag fick inte några konkreta svar då dom inte kunde eller ville svara på dom.
Jag hade även jätte problem på våra strids övningar i början, eftersom vi skulle skjuta mot varandra med lösplugg, LÖSPLUGG! ändå gick det inte så bra.. Att jag kan leka Rambo på skjutövningarna med insats-HV nu idag, är för att jag fått in i huvudet på mig själv att det är inte på riktigt. Det är inte “skarpt läge” som dom säkert skulle säga i militären. Men åker jag ner finns inget annat val än “Skarpt läge”, med laddat vapen och fulla magasin! Lösa en uppgift..
Största delen på min värnplikt hade jag det nu i efterhand det väldigt bra. Efter några månader pratades det inte lika intensivt om utlandsmission. Samt efter våra två månader med GSU, satt jag sen i min bil och körde lite halvt vårdslöst i skogen, vårdade den och resten av tiden var det väntan på dom som faktiskt tränade på regelrätt krig.

Betongskogen Sverige!

Det är sorglit att se hur mycket vi bygger upp för att sen skylla på att det kostar att underhålla.
Åker just nu tåget från STHLM till Gbg och ser alla slänter runt om järnvägen som är helt igenvuxet av stora träd och högt gräs.. Hur ville arkitekten och stadsplaneraren att de egentligen skulle se ut?.. Varför bygger ni så mycket när det inte finns någon som får betalt för att hålla koll på att det är fint? Här har vi lösningen på minst 1000 st jobb i Sverige som dragits in just på grund av att: Det är onödiga kostnader!
Men hur kul är det att bo i ett samhälle där allt så småning om kommer att se ut som en stor slum? Är det någon med makt som är berädd att betala priset för att gå runt i en ner pissad betongskog med högt gräs. Eller kan ni tänka er att ge en kvinna eller man som gillar att sköta trädgårdar ett nytt jobb?