Elden

Jag älskar den. Känslan av ingenting.

Att finnas där ingenting nytt fungerar och där naturen vidhåller sin makt.

Alla tankar skingrar sig och lugnet rinner sakt över stressen som

Du var där

Jag ser dig lika tydligt varje gång. Det suddiga filtret försvinner samma stund som jag öppnar ögonen och jag ser dig tydligare än någon annan dag. Verkligheten.

Varje gång jag reser är du där utan brus. Allt är så klart och tydligt och det är lätt att leva. Det finns en vetgirighet på dig och jag är beredd på allt du kan komma att kasta på mig. Inget är omöjligt och jag är odödlig,


Igår var du här. Från ingenstans dök du upp och det var fantastiskt! Jag såg allting så tydligt. Allt som fanns runt omkring mig, det var så vackert. Det som ständigt är som en dimma framför mina ögon försvann och jag fick känna på allt. Känslorna var utanpå.

Talet

D, 18 åringen med visioner, genomförde mycket, pratade desto mer och hemskt godtrogen!

D, min totala motsats.

Född till modell med ordförrådet bara en drömmare kan ha. Du beskriver din verklighet i detalj oavsett åhörare som en sann sagoberättande far. Nu är ju detaljer inte allas starka sida och utanför sagornas värld kan detaljer ge upphov till ett enormt test för tålamodet. Ja. Kort sagt vi uttrycker oss olika. Men kul D! Det är kul att du vill testa själv! Ibland inte..

Som tur är godkände dina föräldrar mitt radikala sätt att vara på i jämförelse med ditt. Det är inte alla föräldrar som nöjer sig med att en fördömma en 20 åring som står i en hatt och lämnar över en kraftigt överförfriskad son.

Vid första anblicken ser du nog ut att vara vilken klassens clown som helst. Men åren har visat en vän med ett stort djup, som ständigt ifrågasätter vad som är rätt och fel, är vetgirig och erbjuder en enorm ömhet för både sig själv och andra.

Du är Berg Och dalbanan, pirret i första baken uppför- du delar med dig av de förväntansfulla stunderna i ditt liv som du osäkert ser framemot. Skräcken när backen vänder neråt- när livet mörknar får jag prata av mig. Lyckoruset i sträckan tillbaka- vi delar livet med varan, toppar som dalar.

I tre timmar har jag verkligen hatat dig. Av de 5,600,000 timmar av vänskap, är tre timmar ändå en piss i havet. Medelhavet, det är ett mirakel att vi fortfarande lever. I alla fall att vi båda gör det…

Du har gått från en skojig sköldpadda som är rädd innanför skalet för det nya och främande, till en ståtlig, dansant och brunstigt lejon. Som i alla fall nästan skrattar det nya och okända rakt i ansiktet.

Jag tar dig förgivet. Någonstans bland alla timmar gick vi över gränserna för ytligheter så som bekant och vän. Du är min bror.