För sista gången

Snart är dagen här. Den dagen du aldrig vill ska inträffa, dagen då du för sista gången ser någon du älskat hela ditt liv. En av alla de där få som man trott ska finnas med dig livet ut som en självklarhet.

Du vet inte riktigt hur du ska hantera dig själv sedan du fick veta att din mormor nu för alltid är borta. Utåt visar du dig stark, så som om ingenting har hänt, och inombords förstår du inte varför du inte reagerar mer och längre än du gör. Ni har naturligt tappat kontakten, något som förmodligen gör medelandet ”lättare” att bära. Men så fort du känner dig trygg och omfamnad gråter du värst av alla.

Jag önskar att det funnits en kvot, att det bara fanns ett visst antal personer du skulle behöva se försvinna. Jag upplever tyvärr bara motsatsen, att för varje person som går bort, kommer det in minst en till i mitt liv att älska. Vågen av glädje får inte väga för tungt, utan måste balanseras med sorg.

Det var en mening som fastnade i mitt huvud. Jag skulle bara skriva ner den som en anteckning för att fortsätta på något längre senare. Istället blev det detta, samtididigt som tårarna bara rann ner utan avbrott.

Jag hoppas att du kom till den värmande solen och de där skrattande barnen som du berättade om för mamma.

Med värme
Ditt barnbarn

Vad vill du säga?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.