3. Psykiskt

Det sägs här att dag tre är den värsta. Efter det går allt lättre och bättre.

Vaknade med en väldigt fuktig sovsäck.. Sov dåligt. Det som bestämmer motivationen på nästa dags vandring är natten, hur bra du sover och hur du vaknar. Igår vaknade jag lugnt och utvilad. Idag var det inte samma skönhet som vaknade..

Samtidigt vet jag att det är kortas sträcka hem just nu. Så viss hemlängtan och med en ömmande kropp gör att jag fram till lunch slagits med mig själv om jag ska fortsätta eller sluta vandra. Jag har inte samma starka motivation att slutföra detta, det är inte en stark milstolpe i mitt liv så som de andra till viss del uttryckt sig.
Men som sagt så ska idag vara den värsta dagen av alla tio.

Kroppen har gått över från att vara i en tortyrkammare till att gå en ”vanlig” promenad. Jag kanske kommer över det här också, och fortsätter med mina stundtals alldeles för pratsamma vandrare;)

Eftermiddag: kom fram till Svartå Herrgård, alla var trötta och det mjuka gräset kändes som grusväg under mina bara fötter.

Trots stor utmattning lyckades vi med stor kämpar glöd hitta till vindskyddet 7 km längre bort. Den känslan älskar jag! Att tagga, adrenalinet som rusar fram i kroppen samtidigt som jag ser hur skymningen sakta försvinner till en sommar mörk natt i Juli.

Nu är elden igång, nyponsoppan snart klar och de fem knäckemackorna bredda med messmör.. Hänger upp alla svettblöta kläder på torklinan ovanför mig i vindskyddet, och snart ligger man på liggunderlaget med sovsäcken över sig, en varm sommarnatt mitt i den svenska skogen.

Vad vill du säga?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.