Flickan i fönstret

Ser du floden som går igenom staden? Floden som äger ett dussintals stenbroar. En plats där gatorna och husen liknar ett gammalt Stockholm. Jäms med flodens båda sidor finns en allé med yviga träd, kraftfullt utslagna blommor, fina bänkar och folk som vandrar längs gågatan som följer floden bit ifrån kanten.

Jag ser en sorg i hennes ögon, en sorg som är så stark att jag ryggar tillbaka.. Masken hon en gång kunde hålla hårt och fast, har halkat, färgen är sprucken och man kan se rakt in. Hon var en flicka med skönhet och utstrålning. En flicka med drömmar. Hon ser mig inte, hon tittar på någon annan. Någon som hon tror kan ge pengar i utbyte…

Framför mig står fyra, fem män. De hetsar varandra, dom pratar på ett språk jag inte förstår.. Ett språk av girighet och makt över andra.. Trots att jag inte vet vad som sägs är det ändå omöjligt att inte förstå. De pratar om flickan.. Flickan i fönstret som en gång hade kraften till att drömma, kraften att leva. Det är obehag, jag känner mig förvirrad och illa till mods av tanken..

Det händer på riktigt… Jag var i Amsterdam för några år sedan och såg en kvinna, inte så mycket äldre än mig själv, sitta i ett fönster och förföra män utanför. Jag ser tydligt att det inte är “frivilligt”. Det som äcklade mig var de män som stod utanför på gatan.

Murgröna

Sakta växer känslorna över murarna. Precis som murgrönan sakta växer över de gamla stenmurarna i städerna, växer min bild av dig över muren. En från början mycket grå stad blir allt eftersom grönare, växten starkare och vackrare.

Från början fanns inte så mycket av något. Över tid har våra möten skapat en omtänksamhet jag inte kan förneka. Automatiskt försvarar jag dig i din frånvaro. Till en början var allt en stor förvirring, jag hade inte avsikten att fortsätta något alls.. Men med tiden spricker något, det sprids en värme och glädje i tankarna om oss. Tankarna går från att inte vilja, till att se den framtiden, se det jag länge saknat.

Ingen rusar fram, utan varje steg framåt verkar gå som i slowmotion. Med rädsla för vad en avskalad sanning om oss inte skulle leda till, gör omvägarna oändliga till antalet.

Min bild av dig förändras, du växer sakta som murgröna i mina tankar och det börjar bli svårt att se den gråa stenen…