Fara

Även denna gång har jag hunnit filosofera över mina tankar innan de skrivs ner, vilket gör att den digitala texten blivit mycket mindre än ”originalet”.

Jag har inte känt mig som mig själv senaste månaderna. Identitetskris?

Funderar över om det är på grund att min minimala aktivitet på fritiden.. Jag har minskat ner på allt, och idag gör jag praktiskt taget inget för någon annan/ ideellt. För första gången sedan studenten har jag haft en verklighet att ”slappna av” i. Att reflektera.

Förut har allt skett efter varandra i en morden crossfade på någon månad som gör att tempot aldrig på riktigt sänkts för återhämtning.

Senaste veckorna har har funderat på hur det dels för egen del, ja, helt för egen del skulle vara att gå in i den person som en stor del av min omgivning anser att jag är.

Den person jag själv har mycket svårt att identifiera mig med. Hur skulle min värld förändras? Vill jag vara sådan? Går det att komma tillbaka till mig själv, som är idag, om jag ”testar den andra?

Det kommer inte ske någon yttre förändring, då majoriteten redan ser mig som denna person. Det är snarare våld mot mig själv till vis del, och en annan del är att ta in att jag faktiskt är värd och mer populär/omtyckt än jag själv vill ta in att jag är.

Som sagt är jaget på vift och jag vet inte hur jag ska göra för att hitta det. Det är det som är faran!

Att jag medvetet inte gjort något, och nu intalar mig själv att jag inte längre vet, vad och vem.

Med känslor
Staffan

Panik, Ignorans & Stress

Senaste tiden har jag träffat vänner som betyder en hel del för mig, och tiden har vid samtliga tillfällen varit emot mig.

Känner mig jätte glad och vill ha flera timmar med varenda en!

Dock så har verkligheten känts som minuter som går mycket snabbare än de ska.

Detta har fått mig att känna mig stressad. För att jag vill säga så mycket på så lite tid, att jag fått panik. Jag har också märkt att det gjort mig ignorant på vad som faktiskt sägs, att jag inte är närvarande..

Jag hör vad som sägs men flänger med blicken överallt och beter mig rastlöst.. Efteråt är mycket grötigt och kan inte riktigt säga vad som sades.

Vet inte vart det kom ifrån.. Vet bara att det irriterar mig riktigt mycket!

Kanske är det så att jag inte längre är intresserad av att prata, utan mer är intresserad av att bara vara i dess sällskap.

Med känslor
Staffan