Kramens trygghet

Klarar inte att hantera det sociala nu. Jag får panik av att ens tänka på att gå ner och umgås.

Kan vara en trötthet sedan en tid.. Jag vet inte. det ända jag vet är att jag vill bort för att paniken och klumpen i magen ska minska, tyna bort..

Dagen har varit helt underbar samtidigt har den tärt otroligt mycket. Starka känslor åt båda många håll, tillsammans med en trötthet går knappt att hålla balanserad. Disträ och med bekymrad min har jag gått större delen av dagen. jag kan inte säga att jag tänkt så mycket alls.. Jag har känt, Jag har känt så mycket, så mycket att jag bara vill brista.

För vem ska jag brista? För alla, för ingen?
Vill bara ha en varm kram, de gånger en kram kommit idag har jag inte villat släppa. Bara hålla kvar. Känna värmen, den där värmen som sprids, och visar på vilken otrolig värme personen du kramar har möjlighet att ge dig. I sekunder känner jag den där tryggheten, tryggheten där jag bara skulle kunna släppt allt. Som lika fort försvann.

Finns det på riktigt?

Starka känslor. Många känslor.

Finns dom på riktigt?

Är det en synvilla i känslor på grund av en för stark längtan, finns dom bara i mitt huvud.. Eller finns allt på riktigt?

När vågar jag dela allt som finns här inne?

När är den här, var finns den tiden då alla tankar blir verklighet?

När vågar jag lita på att verkligheten inte kommer göra mig illa för att jag försöker?

Med känslor
Staffan

Så fort

Dagarna kan komma så fort.

De där dagarna, som jag känner mig så ensam. Känns som jag bara är med psykiskt.

Det spelar ofta Inge roll om jag är aktiv och pratar med personer. Trotts det är ensamheten där, och jag vet inte om jag vill stanna eller fly.

Jag vet inte om jag vill vara ensam eller på stora packade stadstorg.

Jag står på scenen. Alla ser mig, och ingen känner mig.

Med känslor
Staffan

Klarar inte grupper

Jag kan inte hantera det sociala i större grupper jag ingår i.

Jag vill synas samtidigt som jag inte vill sticka ut.

Försöker jag ta för mig känns det mest krystat.

Jag känner igen det från skolan. Jag var bland alla och igen. Det fanns ingen grupp jag alltid gick tillbaka till, jag var i många grupper lite hela tiden.

Kände mig aldrig hemma hos någon specifik grupp utan mer utanför.

I mindre grupper känner jag verkligen att jag släpper mig själv, och låter mig vara mig själv. Jag visar upp mig mycket snabbare och känner ofta snabbt förtroende för de som ingår i gruppen.

Att arbeta i och med grupper funkar väldigt bra, de har ofta en kort varaktighet och ett bestämt mål. Att ingå i en ”vanlig” grupp är för mig långt ifrån samma.

Med känslor
Staffan

Drömmer om

Det är fascinerande hur man kan drömma om denna stunden då allt finns och inget problem i världen existerar.  Drömmer om denna oskuldsfulla kärleken som bara finns. Som aldrig ifråga sätts, utan bara blomstrar upp från ingen stans och tar en med häpnad. En kärlek som jag alltid önskar att jag ska få njuta av.

Fly

Jag vill fly. Jag är osäker, rädd och vill inget annat än att fly.

Jag har på den punkten inte förändrats någonting. Vi har sets sammanlagt 30 timmar.. Men frågorna om det är rätt? Funkar det? Är hon snygg? Kommer såra henne.. Och många andra frågor.. Kommer lika snabbt fram i huvudet och en vis panik sätter sig stadigt på mig.

Jag vet att utseendet inte spelar någon roll. En ”perfekt” tjej på utsidan kan vara ett stort vrak på insidan. Det är sedan tidigare undersökt..

Trots att jag vet, så kommer jag där och ifrågasätter ALLT.

Vad är jag rädd för?

Jag vill verkligen tuta och köra, för att komma vidare, och fatta att det mest av allt bara är jag själv dom stoppar mig hela tiden. Men det är hur svårt som helst, när jag står där jag står nu idag.

Jag förnekar allt som händer trots att det händer, och många gånger är det inte något annat än fantastiskt. Jag förnekar det så att när det inte blev något, kommer jag vara nere en stund men inget allvarligt, för att snart vara på fötter.

Jag skyddar mig själv för att jag inte ska skadas.. Som har konsekvensen att jag aldrig heller kommer prova det jag aldrig prövat. För att det kommer göra väldigt ont OM.. Det inte går bra.

Med känslor
Staffan