Tålamod

Jag har lärt mig att ett krav för en bra dialog är att ha tålamod.

En bristvara på den här personen!

Å ena sidan vill jag självklart göra klart studierna till Fritidsledare. Jag sitter dock till dom tätt på nålar, för att jag vill ut i verkligheten och göra skillnad. Få veta om ALLA mina idéer, planer, projekt, visioner, utopier och vägar är möjliga att gå eller genomföra.

Jag känner mig fasthållen. Jag lär mig bra saker i skolan, när jag däremot går förbi ett intressant ställe/ situation svävar tankarna direkt iväg och jag vill ut och praktiskt GÖRA saker, slås för min sak, för förbättring.

Ett halvår har gått och tiden går snabbt. För mitt brinnande intresse går tiden ytterst långsamt..

Möjligen ska jag lägga in fler åsikter i skolan än jag gör idag. Många gånger jag kan fara upp i taket utan att veta hur jag ska framföra saken. Vet bara vart jag står i frågan utan förklaring

Med känslor
Staffan

Historien talar annorlunda

Jag tänkte just tanken att jag börjat skriva inlägg på andra ställen mer privat, för egen del.

Tyckte att det var länge sedan jag skrev något inlägg i stil med det jag gjorde bara för något år sedan..

Den tanken fick ett abrupt slut då jag tittade på vad jag lagt ut senaste tiden, 14 stycken texter på två månader med ett fint glapp mellan varje inlägg.

Kanske är det en dum tanke att jag inte skulle behöva denna ventil mer. Jag har tagit den föregivet och trott att den slutat fungera, använts.

Även om de 14 texterna ibland bestod av ett ord, har det en laddning som skulle motsvara 10 000 bokstäver i olika kombinationer.

Bara för det inte syns betyder inte att det inte finns.

Vart är du om fem år?

Jag kan inte svara.

Hur kan jag svara på en fråga där svaret för varje minut, varje sekund förändras? Varje val ändrar vägen.

Det jag vet är att jag inte vet, och att jag kommer äga verktyg att använda vid vägskäl och problem som uppstår.

Att medvetet använda dessa för att hjälpa andra.

Jag gör det redan, ofta utan att tänka på det förens jag står mitt i.

Lever på

Jag lever på mina vänner, det vet jag.

Om de låter mig.. så kommer jag att ge allt och lite till tillbaka i tillit och allt som kan önskas.

Det känns inte alltid ok att de betalar saker åt mig, jag blir skuldsatt.. Men jag vill, tror & hoppas att jag kan ge det tillbaka på många sätt.

Med känslor
Staffan