Utan karta

Att tänka, ger mig många lösningar på saker jag inte förstår i mitt liv.

Till en gräns.

Jag befinner mig i kloaker och går framåt, vilket efter stund visar sig vara bakåt, höger blir vänster..

Kartan för hur allt hänger ihop är borta. Den försvann innan kröken, kröken där borta, lite ditåt för några timmar sen.

Jag springer runt och finner inget annat än ren skit.

Att lyfta blicken för nya sätt att se, existerar inte på kartan som inte finns.

Att ha någon som lyssnar, bara lyssnar. Öppnar upp en hel värd av möjligheter och lösningar. Fortfarande mina egna.

Skillnaden är att jag hör dom utifrån mig själv när jag pratar, jag säger allt i konkreta ord. Inte i tankar som ändras så fort jag tänker samma tanke igen.

Att själv tänka och att ha någon som lyssnar kommer leda dig mycket långt.

Får du andras tankar tillbaka finns det få problem du inte kan lösa med tiden.

Med känslor
Staffan

Utan karta

Att tänka, ger mig många lösningar på saker jag inte förstår i mitt liv.

Till en gräns.

Jag befinner mig i kloaker och går framåt, vilket efter stund visar sig vara bakåt, höger blir vänster..

Kartan för hur allt hänger ihop är borta. Den försvann innan kröken, kröken där borta, lite ditåt för några timmar sen.

Jag springer runt och finner inget annat än ren skit.

Att lyfta blicken för nya sätt att se, existerar inte på kartan som inte finns.

Att ha någon som lyssnar, bara lyssnar. Öppnar upp en hel värd av möjligheter och lösningar. Fortfarande mina egna.

Skillnaden är att jag hör dom utifrån mig själv när jag pratar, jag säger allt i konkreta ord. Inte i tankar som ändras så fort jag tänker samma tanke igen.

Att själv tänka och att ha någon som lyssnar kommer leda dig mycket långt.

Får du andras tankar tillbaka finns det få problem du inte kan lösa med tiden.

Vad hände?

Att ligga i denna vila jag gett mig själv tillåtelse att känna får mig att ifrågasätta.

Ifrågasätta alla de idéer och projekt jag haft viljan att förverkliga.

Den känslan finns inte idag. Jag känner mig fulländad. Jag känner inget måste, utan är mer än nöjd över vart jag är nu idag. Jag ser inte måsten, bara behag.

Det får mig att ifråga sätta mig.

Har jag nått ett stort mål? Och är nöjd för det. Vad hände?

Rädd att tappa

Jag läser den Feedback som jag fick i våras och under VBL. Jag hinner inte känna hur bra jag är.

Jag kommer istället ihåg hur upp i varv jag var under den tiden och blir rädd av att jag minns det just så.

Jag var uppe i varv..

Det är väldigt skönt att vara cool lugn innombords, MEN. Jag känner mig så långt ifrån den jag var då. Jag vet att jag kan men blir osäker på om jag verkligen är den personen som beskrivs i texterna idag. Då var jag ju si och så. Nu är jag ju lugn som en filbunke. Kan jag verkligen komma/vara i samma form som då? Är jag lika stöttande? Är jag lika förstående?

Det visar sig med all säkerhet hur det är och jag vet ju att jag inte ändrat personlighet sen dess. Jag känner mig bara så osäker på att jag verkligen kan leva upp till mig själv. Låter nästan knäppt när jag ser vad jag skriver. Jag har gett mig själv prestations ångest över att varit så bra förut.

Fascinerande att jag kan få prestations ångest över att bara vara mig själv..

Jag tycker ju att jag borde avancerat! Kanske är jag lika bra OCH idag bra även för mig själv. För det var jag inte då.. Mycket höga toppar och djupa dalar med engagemang på MAX.

Med känslor
Staffan