På tavlan framför

Känner hur pulsen ökar. Hur kroppen skjuter in adrenalin.

På tavlan framför mig pratas om personlig utveckling och utvecklingspedagogik.

Orden är starkt kopplade till mina två sista års alla erfarenheter vilket får mig att sitta klarvaken, nervös, glad, engagerad, redo för att KÖRA! Bakom min bänk..

Nervös för att jag vet vad som kan vänta om jag öppnar mig som för två år sedan. Samt alla samtal jag hade och haft, har haft många starka känslor i luften..

Jag vill bara häva ut allt jag vet och fått veta! Nu. Får nog dock hålla mig och ta lite i taget.

Med känslor
Staffan

Någon annan

Vet inte vem jag är. Mitt liv känns främmande för mig.

Jag ser allt som om jag sitter strax utanför mig själv. Jag gör det jag gjorde innan jag åkte, men det känns så annorlunda. Så inte jag.

Inget känns fel. Bara så konstigt annorlunda.

Har jag vuxit eller vart tog jag mig någonstans de sista veckorna borta?

Det känns som jag gått in i någon annan och ska vara där.

Är det möjligt att växa så mycket av att reflektera och samtal att jag har svårt att hitta tillbaka till den som finns här hemma?

Det mesta känns bra så otroligt annorlunda. Så någon annan.

Jag hoppas jag kan vara den jag är nu och samtidigt få lägga in det i den jag var för en månad sen..

Med känslor
Staffan

Riktad fokus

Det känns tungt och nästan kväver mig att se grupper jag varit med i gå framåt utan en när jag har kvar samma engagemang i frågan.

Jag vet varför jag gick ur men det vet ingen annan.. Och jag blir nästan arg när jag ser att de fortsätter när jag anser att jag tidigare ansträngt mig för att lyckas tillsammans med en grupp som inte ger samma energi som en annan.

Har lagt ner en del saker och försöker fokusera för att trotts motgång få sakfrågan genomförd. Jag kommer nog att få gå en hel del omvägar och göra om både här och där för att krångla mig fram, Dock så SKA jag göra det jag för ett år sen började på!

Kanske bör jag landa innan.. Det blir dock av.

Som en yr höna

Vet inte vart jag ska ta vägen, orden bara snurrar framför öknen på mig.

Alldeles för laddade för mig att ta emot. Jag vågar inte.

Går runt kyldisken på Ica fyra gånger på grund av detta och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vet att det är fantastiska ord jag håller kvar utanför. Men kan de inte ligga där en liten stund till? Jag kom ju nyss hem..

Med känslor
Staffan

Hantera

Känner mig själv ändå finns ett stort låst tomrum jag inte kan hantera

Grattis, ni har en son som kan ge allt men som samtidigt håller sina känslor tyglade alldeles för hårt och utan att kunna ta emot det andra vill ge honom i retur..

Bara vid små stunder i tryggheten kan det sippra mellan sprickorna..

Med känslor
Staffan

I stormens öga

Ligger i en soffa mitt i den utanför fönstret kraftigt brusande staden.

I soffan finns hon som är mig så lik trotts så olik. Jag släpper inte mina murar, utan njuter av närheten och ömheten på ett skyddat avstånd.

Bruset finns inte trotts vetskapen om dess närhet.
Här inne finns lugna toner som fyller lokalen vägg till vägg, golv till tak.

En oas som inte syns för den som inte bryr sig.

Med känslor
Staffan

Sommar och..

Stannar, känns fel. Går framåt känns som jag klampat in på andras liv.

Vet inte vad jag ska säga.. Vad jag ska göra.

Lättast är att bara säga det jag tänker, eller skulle någon alls förstå allt?

Den veckan blev som vanligt komplicerad och invecklad i allt.

Fan..

Jag vill vara ensam.. Tror jag.

Är det så, eller är det åt andra hållet?

Vet varken ut eller in. Det blir bara och sen får jag stå där och ha det komplicerat..

Anstränger mig inte åt något håll. Men måste anstränga mig för att ta mig ut på rätt spår igen..

Med känslor
Staffan

Känna offentligt

Vet inte varför jag sitter här..

Kan det vara tryggheten som finns e de röster som kommer från mannen i mitten av rummet.

Det känns så dumt.

Jag vill prata med någon och vet samtidigt inte om vad.

Kan någon inte bara se mig..

Ena dagen rinner allt utan att jag gör något, andra sitter det tio säkringar runt hela mig som håller mig från att få känna offentligt

Med känslor
Staffan