Behov av Kontroll & vart ligger egentligen mellan polerna Min och Max?

Jag hade saker jag skulle gjort ikväll. Jag sa det utåt. I mitt huvud hade jag många och mycket ansvar att reda ut.

Jag har levt länge på minimalt eller maximalt engagemang. Ovanpå det har jag ett behov jag inte visste om, att jag har ett övergripande kontroll på vad som händer i det jag är inblandad i.

Vägen som går i mellan dessa två poler känner jag knappt till då jag ofta ligger i den ena eller andra polen. För att efter viss tid dyka rakt ner någon tid för att sedan repa mig och gå på nästa sak att göra.

Är jag på Max och ingen hejdar mig så ligger mina visioner längre och längre ifrån jorden där lilla jag står kvar och någonstans där emellan finns jag psykiskt.

Maximalt är mitt största problem. När något går ”fel” där då går allt så fort och alla beslut är tagna på mycket starka känslor utan resonemang.

För världen utanför så blir jag helt oförstådd då jag byter väg att gå var och varannan minut.

För mig är det i stunden självklara val, efteråt inte alltid lika säkra..

Det är inte första gången jag hamnat där jag befunnit mig senaste veckorna. Har varit där för många gånger.

Den totala urladdningen av allt som finns i mig är fantastiskt fruktansvärd.

Efteråt är allt väldigt skönt.

Jag vill inte säga att det är värt den situationen. Är jag där, har jag gått för långt.

Där jag är idag är något nytt, ständigt nära att gå i gamla spår..

Det är första gången jag reflekterar över Varför?
Känner igen de ordet, det fanns med på min VBL. Varför. Det är ett mäktigt ord. Det får fram svar på mycket, om du är villig att ge dig själv svaren.

Det är första gången någon annan frågat mig varför och jag faktiskt försöker svara.

Jag vet att jag är på väg till en bra förändring/utveckling av mig själv. Jag måste bara få med mig hela mig!

En sak som jag måste förstå, är att jag gör allt jag gör.
På frågor som: och vad sysslar du med? Hinner jag inte komma till hälften av det jag gör innan många tycker att jag gör väldigt mycket saker och jag står och undrar hur dom menar…

För varje andetag släpper spänningen från alla starka känslor jag fått idag och ett lugn infinner sig. Kanske hinner jag inte allt jag påstod under dagen.

Ibland kanske inte det gör något…

Ekande steg

Jag går upp för få trappsteg so leder upp till den lilla allén mellan alla slipade stenar och där tornet i änden belyses av månsken.

Jag hör mina egna fotsteg alldeles för tydligt.

För varje steg dämpas trädens ljud av regn. Bara några få steg innan jag kommit fram har naturen blivit alldeles tyst och inte ens vinden hörs.

Jag hör inget förutom mina egna steg. Stegen låter inte som de borde låta..

Det låter som jag går i en stor sal där mina steg ekar mot dess storslagna väggar innan de rör vid mig igen.

.

Där vågorna inte når dig. Där du är precis den du vill vara.

Där sitter jag med en osmaklig snabbkaffe i muggen jag håller i. Jag sitter lutad mot den faluröda torpfasaden, som är sådär sommarvarm av att solen legat på flera timmar.

Solen värmer mig de sista minuterna som den kommer att vara uppe.

Ställer mig upp och funderar n stund på vad jag ska göra nu.. Tankarna hinner inte gå långt innan jag går ner för backen och ut på grusvägen. Vid första stegen på gruset släpper jag mina tofflor som snällt stannar där de blev släppta, i riktning mot vattnet.

Första dagen i sommar som jag går barfota. Att känna gruset under fötterna är så skönt. Trotts alla vassa stenar och barr som åker rakt in i fötterna och gör så jag går som om jag skulle ha svåra tix så är det värt besväret.

Location:ÖVRE KNALLA,Zinkgruvan,Sverige

Hej Scoutvänner!

Här är en grymt brev från Hannes Rosén 🙂

Hej Scoutvänner!

Jag sitter nu i solen på mitt högst temporära utomhuskontor som jag etablerat ScoutStyle och funderar på hur jag ska lösa ett problem som jag har. Jag rekryterar i dagsläget funktionärer till Peace&Love 2012, Safety. Det gjorde jag förra året också. Då hade också jag den stora förmånen att utöver det arbeta på World Scout Jamboreen utanför Rinkaby och även där hantera säkerhetsarbetet på olika sätt.

Någonting som slog mig då och som har slagit mig förr är hur stor skillnad det är mellan att arbeta med Scouter och att arbeta med icke-Scouter. Stämnings-, kvalitéts-, och resultatmässigt. Scouter är de bästa på att samarbeta, de bästa på att lösa problem och de pålitligaste arbetskamraterna man kan tänka sig. Är det inte dags att vi tar och visar det för resten av världen – inte bara för varandra? Att Scouting har kämpat med sitt rykte, hur vi syns och uppfattas, de senaste åren (kanske decennierna) är ingen hemlighet för någon av oss. Det är någonting som vi måste ändra på och jag tror att vi kan göra det genom att synas och verka i andra miljöer än våra egna. Problemet som jag inte vet hur jag ska lösa är att jag inte vet hur jag ska få andra organisationsmedlemmar att arbeta lika bra som Scouter. Ni kan hjälpa mig att börja råda bot på det genom att visa vad Scouting går för.

En av mina ambitioner framöver är att framhålla på vilka olika sätt det man lär sig i Scouterna verkligen är aktuellt och användbart även i andra organisationer. Det är ingen isolerad kunskap som bara fungerar i uniform – det är applicerbart på världen. Det gör skillnad om man är Scout. Första steget i det arbetet är att jag härmed bjuder in alla er Scouter som är över 18 år till att komma och jobba med mig på Peace&Love 2012. Hjälp mig att visa vad Scouting kan leverera.

Samla roverlaget och anmäl er tillsammans, sprid ordet vidare till andra Scouter och roverlag.

Gå in på www.peaceandlove.se/festival/funktionär/

Läs igenom vad som gäller med datum och annat, i första hand söker jag ”Army”-funktionärer – er som verkligen vill vara med och skapa från grunden.

Anmäl er med Pinkoden: 8364-2996 så jag vet vilka ni är. Skriv i ansökan om ni anmäler er med ett roverlag och vad det heter. Hör av er om det är några som helst frågor.

Trefingerhälsning
Hannes Rosén
Hannes.Rosen@gmail.com
070 591 24 08