Vilsen

Vilsen i min egen verklighet.
Jag gör saker hela dagarna, jag vet vart jag vill.
Men sakerna på dagarna leder mig inte mot det jag vill och det jag vill, vill inte ge mig svar så fort som jag begär dom.
Jag vet vad som varit vart jag är och vart jag vill. Trotts att jag är en sådan stor profet till mig själv så känner jag mig tillfälligt väldigt vilsen.
Jag vet tre saker.
Jag vill inte tillbaka.
Jag kan om jag vill åka.
Jag har möjlighet att hålla mig framme och göra det jag vill nu i höst.
Just nu, just idag är inget bestämt och väldigt ostadigt.
Inom två veckor vet jag allt.

Växer

Jag ser mig själv!
Jag känner hur jag växer, hur jag blir mer öppen till omvärlden.
Jag ser vart jag en gång har varit och vart jag är idag.
Jag ser vart jag vill och att jag redan är på väg åt det hållet.
För ett år sedan gjorde jag i grunden samma sak som jag gör idag. Utmanar mig, förändrar mig.
För gjorde jag det för att jag kände mig tryckt, in tryckt i ett hörn som jag inte kunde komma ut ur. När jag varje gång satt i just det där hörnet längst in i rummet.. känner jag hur pulsen går upp och adrenalinet rusa från hjärtat och ut i hela kroppen ut i händerna, ut i fötterna. Jag har svårt att stå och jag kan knappt hålla en penna utan att skaka sönder den.
Förr utmanade jag mig för att veta att jag lever, att jag fanns.
Idag gör jag samma sak..
Jag utmanar mig själv. Jag utmanar mig själv för att få samma rus, för det är det jag älskar och samtidigt hatar. Älskar att hata..
Idag gör jag utmaningar som bygger mig starkare som person! Jag går förbi den gräns jag tror existerar. Alltid får jag samma svar. Att det bara är ytligare en av de murar jag själv byggt upp av luft.
Jag har ett mål.
Jag ska föra över min motivation och engagemang till de som behöver och vill ha den.
I början kände jag mig ensam. Ju mer jag öppnade mig och visade min egen envisa, började personer runt om berätta vad dom upplevde runt mig. Vad har utstrålade och gav med mig av.
Detta har gjort mig starkare