Trött

Sitter på perrongen påväg hem efter två fantastiska veckor med omtumlande saker till allra sista timmen.
Jag har fortfarande inte samlat mig från första resan och vet att jag samtidigt har tre eller fyra andra upplevelser i mitt huvud som snurrar runt utan att kunna landa på någon bra plats.
Om fyra veckor kommer jag att göra en av de saker jag aldrig förut lyckats med och hatar mest i världen.. Jag ska hålla i en workshop för sammanlagt flera hundra. För en vecka sedan viste jag inte hur jag någonsin skulle göra, hur jag skulle hantera den Nervositet och osäkerhet som ständigt fanns när det fanns mer än fem personer framför mig.
Idag vet jag hur det går till. Jag vet att det funkar. Jag har redan gjort det.
Helgen har varit så bra den kunnat bli. På en ö i Dalarna.. Löst världs frågor och fiskat (utan att röra fisken).
Känns nu helt underligt att åka till det rum som faktiskt är min bostad i Stockholm. Full med tankar om allt och trött ska jag nu åka sista biten hem för att imorgon göra dom sista fyra veckornas skit arbete för att efter det slutföra min utmaning. För att göra något jag faktiskt brinner för.
Min sista önskan för inatt är att jag har rätt nyckel hem och att det finns något ätbart i min kyl efter två veckors frånvaro..
Varma kramar Staffan

The world I live in is extreme!

I have not seen it before but now it’s hard not to see it anymore. It is everywhere and actually very provocative.

My trip to Saudi Arabia made ​​me look at my own culture with entirely different eyesGetting down to their culture was no problem. What was annoying was that I had not understand that I was so far from home.

I have met people here at home that I previously would call special or, extremists on specific issues.

Now I see the same thing they said to me before my trip.

To come down to a Celt another culture was very light, has raised questions and was very curious .. Removing things from one’s conscious is not as great as effektiv  adding extremely twisted values.

My biggest culture clash was on the airport well back at home. I have all ready said that I amnot stained by any advertising, and the different messages on the street ..
When I came back home after a week of everything that I said did not affect me, it got me really thinking 

What is right or wrong?

Many of us reacted to the culture of Saudi Arabia. Many saw the oppression of women, Ignorance against butlers.

In Sweden it is similar, you live in it, you take it for granted and do not see how similar these two countries really is.

How much do you care to the homeless people on the streets then you are on your way to work?

I learned to have a dialogue, a conversation with different views and values with ​​acceptance for the other persons oppinion.

He grew up with people who serve him. With women not allowed to appear in the official society. 

You grew up where the world is sexist and naked. Where violence against women is common in the statistics. 
There you can do what you want but if the woman next to you do the same thing as soon as possible is called whore and dirty.

Are you and I as different as you think or are you just colored by the society you grew up in?

Efter tre timmar

Efter tre timmars sömn har jag vaknat kl halv fem på fredagsmorgon, satt mig på tåget till Stockholm som sedan tar mig till Arlanda. För att vid ett sitta på ett flyg som tar mig för första gången i mitt liv utanför Europa och till Arab världen.
Efter fyra timmar extra timmar i luften landar vi i ett land, en stad som har en dimma av sand över sig . Dagarna innan var Riyad med om månförmörkelse och sandstorm.
Efter en dag som kännes som en hel vecka är vi nu påväg tillbaka för att villa ut till morgondagens äventyr och dagen efters utbildning. Med en kulturkrock som jag har svår att acceptera har jag nu nya kontakter i världen, nya erfarenhter och en grym utbildning framför mig.
Kultur krocken jag skriver om beror på att det går “för fort” att åka vart som helst. På tio timmar hamnar jag i en helt annan värld. Fortfarande har jag svårt att se att jag är här. Trotts att bastun utomhus kvällstid varje gång slår mig i ansiktet när AC:s kraft lämnas kvar på insidan av husens väggar. Jag tror att jag är en uppbyggd Arab värld i mitten av Hollywood.

Strecken

Strecken på väg grenen blir mindre och mindre.. Den ökande farten framåt gör snart alla tusen streck till ett, en ända linje, Min linje, Mitt liv.
Jag kör framåt och gör det jag vill. I hetsen att hinna med allt ser jag inte alla små streck som gör min linje så speciell.
Det är sällan jag kör så sakta att jag kan se dom små streck, små minnen som gjort mina senaste år så som dom blivit.
Att från tid till tid sakta in och se tillbaka på alla streck, alla minnen. Det gör att jag inser hur mycket jag gjort och hur lite tid det gått åt att göra allting på.